Its aliiiiveee, the blogg is alliiiveee

Ja, det var ett tag sen jag skrev!
Nelly är ju 10 mån snart! Kryper och säger pappa..sötnöt! Man har själv kommit in i mammarollen och allt kjänns kul. Älska någon så mkt som man älskar sin lilla Nellytös, trodde ajg inte var möjliht! Härligt mest såklart, men jobbigt också, man vill ju skydda henne från allt vilket är en omöjlighet!
Jag ska börja jobba i Juni, med vad vet jag inte! Tar vad jag får. Ska bli spännande att komma ut i arbetslivet igen oavsett! Värsta är ju att vara ifrån lilla tussgrodan :(
Håller ju på med hästmassagen, än så länge bara praktik, men ska starta upp ordentligt så småningom!
Tycker det är helt sjukt spännande, intressant och givande att massera. Ju mer jag lär mig, dessto roligare blir det. Jag kan känna mer och se mer för varje häst jag masserar. Älskar det!! Och att se en direkt förändring är ju en sån sjuk kick!
Kommer skriva mer om detta i min andra blogg, ska bara få igång den igen..Så är man intresserad av att läsa mer om mina erfarenheter, hästarna jag masserar och problem jag stöter på, så kommer jag länka till den när den e igång igen :)
Nu ska jag snyta mig för hundrade gången, satans förkylning, och umgås med Robin lite innan han ska iväg med jobb på handbollstjohej..Vad jag och Nellan ska hitta på, vette tusan. Vi hitt po nått:)
Kram

Vilma virrpanna

Skaffat vovve har vi gjort, en liten rufsig cocker spaniel vid namn Vilma. Vilma kan inte vara ensam så det ska tränas på nu! 16 månaders lydig och trevlig tös är det iaf!
Nelly mår MKT bättre nu, koliken har försvunnit och hon har sånna enormt underbara dagar nu:)
Nu förstår man verkligen att folk kan njuta och må bra under bebistiden, vilket jag inte förstått nånstans innan..Har bebisen inte kolik så är det ju mest roligt och mysigt!:)
Men en sak känner jag ju rätt säkert, det blir inte fler barn för min del..Jag vill aldrig utsätta mig själv, ett nytt barn, Robin eller mina djur för den jag varit under det senaste månaderna..fyy..Otrevlig och lessen, deppig och arg.
Nu börjar man slappna av mer, man skiter i om hon råkar vakna på natten, eller inte sover så mkt på dagen..För nu kan hon vara vaken utan att skrika, utan att ha ont, utan att man känner sig misslyckad, värdelös och slutkörd!
Underbart att kunna slappna av, äntligen=)
Pluggar på så gott jag kan på hästmassageutbildningen,ska på träff nästa vecka, ska bli skojj=)
Har börjat sätta igång Stanley med, och det går bra, och FAN vad härligt att få vara tillbax i mitt liv,hos hästarna!
Annars är där en massa annat man funderar på och som man vill göra..men det får vi ta en annan gång.
Har jag missat några bokstäver eller det ser konstigt ut så är det tangentbordet som inte riktigt vill som jag, ligger väl ett lager smulor mellan;)
Hoppas ni alla mår bra där ute!

Ja, jag får väl

uppdatera! Äntligen! Får se om jag hinner skriva lite innan lilla Nelly vaknar!
Ja, Lilla Nelly Gina Nygren Ahlbin är nu kommen tillvärlden, blir ju tom 3 mån nästa vecka!
Förlossningen var tuff, fick bli igångsatt pga vattenavgång som höll på i 3 dagar utan att det satte igång, hade jätteont eftersom jag inte var öppen något när jag sattes igång, fick lugnande spruta och sen fik jag lustgas och det var HIMMELRIKE!:)
Hade det inte varit för att moderkakshelvetet strulade, och inte ville komma ut hel, hade nog förlossningen varit helt ok! Men jag var tvungen att sövas precis efetr jag fött(och jag som varit livrädd för att sövas) och vaknade upp, såg dubbelt och ahde förlorat mkt blod. Jag svimmade pga dåliga järnvärden och var sängliggande på BB i två dagar..Tur att lillan var så snäll då:)
Åkte hem, för jag stod inte ut med att vara själv på nätterna utan Robin(han fck inte stanna trots att jag BAD på mina knän eftersom jag var så deppig) på tredje dagen och det var väl inte så bra..Höll på att svimma pga att jag inte var okej järnvärdemässigt i ca 2 veckor...Hamnade i babybluesen och den utvecklades till depression. Ammningen funkade inte alls första veckorna. Lillan fick kolik vid två veckors ålder, och jag som var så slut somnade med henne i soffan efter en intensiv dag och kväll med skrik..och vaknar av att Nelly låg på golvet..Hon hade trillat ner!!! Vilken USEL mamma man kände sig som..jag var redan usel tyckte jag..o så lät jag det hända!!
Grät halva natten på barnkirugen..Vi stannade för observation, men Nelly fick inte en skråma, sov bra och mådde toppen. Hon hade landat mjukt på mattan, vår soffa är inte så hög, och ärligt talat tror jag inte hon märkte det..
Alla där sa att det händer väldigt ofta, och ofta mår barnen bättre än föräldrarna..
Men man kände sg så usel iaf..Inget kunde ändra det. Var chockad i flera veckor efter, och överbeskyddande har man blivit..
Koliken fortsatte och blev värre vid 6 veckor..Både jag och Robin givk in i väggen ett par gånger..Hemskt att inte kunna göra något för sitt barn när dom har ont..och samtidigt vill man bara att barnet ska vara TYST, för man blir knäpp till sist..
Undrade om allt skulle vara så här, och kände att mitt liv var slut...
Tills för någon vecka sen..Då lättade hennes magbesvär, jag började känna hur solen värmde upp mitt hjärta i samma takt som Nelly började le åt mig..
Sen kom pratet..Hon gurglar, skrattar och sprallar åt oss..Hon älskar att åka iväg och se massa. Hon sover fint på natten och ler åt oss och skrattskriker när man möter hennes ögon..
Hon är den vackraste, mest perfekta lilla varelse man kan tänka sig!
Nu känner jag bara, att allt skit jag, Robin och nelly gått igenom..det är SÅ värt det!:)
Hon är VÅR och vi älskar henne!
Den 13 april kom vårt mirakel..och vi ser framemot att få se henne utvecklas och utforska världen, med sina stolta föräldrar vakandes över henne
Mina älsklingar, ganska ny Nella:
En lite större Nellsy:
En glad skit:)

En vacker morgon

Vaknade klockan 05.53..Utanför kvittrar fåglarna, solen som håller på att stiga upp färgar himlen röd..Det är helt vindstilla och jag fylldes med en obeskrivlig känsla av lugn..
Idag förändras Livet.
Idag kommer Du!

En uppenbarelse!!

Ni som känner mig vet att jag är av det analytiska slaget, grubblaren som tänker och analyserar på djupet. Jag är rätt bra på det, om jag får säga det utan att verka mopsig, men jag tänker ofta steget längre, på gott och ont!
Jag satt och läste på mitt vanliga forum, en tråd om fobier. Där var en tjej som skrev om sin flygrädsla. Hon skrev något om att hon misstänkte att där var händelser runt flygresorna som gjort att hon blev rädd.
Jag började själv tänka, på mina egna flygresor..
och då slog det mig!
Jag tror jag har kommit fram till varför jag reagerade så starkt när vi åkte till Grekland för två år sen. Ja började ju gråta när jag klev ombord på planet, hade enorm panikångest hela resan, och trodde jag skulle kräkas hela tiden...
_____________________________________________________________________________________________
Nr jag var 5 år åkte jag till Grekland med Mormor och morfar. Resan är ett överlag väldigt fint minne, eftersom min morfar älskade mig väldigt mycket, och mormor var trygg och snäll. det var varmt och jag fick fina presenter med mig hem, vi plockade snäckor på stranden, och mormor och morfar älskade varandra väldigt mycket. Jag kan känna igen mig idag, i mitt och Robins förhållande, dom var mina förebilder!
Men..det hände en sak innan vi skulle gå på planet(om det var dit eller hem minns jag inte dock)
Morfar bar mig, vi gick vid landningsbanan, ute iaf. Jag såg att där stod en vagn, en sån där väskvagn som man fäster efter en bil. Jag trodde att morfar såg den, och sa inget..men han såg den inte, snubblade och trillade över mig! Jag slog mig inte, för som tur var landade jag rätt mjukt på sidan. Jag hade tydligen frågat: Slog du dig morfar?"
Morfar slog sitt knä, och det svullnade upp och han hade svårt att sitta på planet, för han hade så ont! Det hemska var att se honom ha ont, och jag kände en skuld, att jag inte sagt till honom att jag såg hindert. Då hade han inte behövt trilla!!
Hur man som 5 åring kan ta på sig skulden förstår jag inte, men det är ju sån jag är idag med. Får dåligt samvete för allt...
Dock vet jag att jag inte anklagades på nåt vis för händelsen av någon annan än mig själv, inte vad jag minns iaf, men jag har svårt att tro att nån skulle ha skällt på mig!
Men resan där, med min skadade morfar och mina skuldkänslor, kan ju säkert ha med min flygrädsla att göra. Det kan ju inte varit trevligt!
Jag vet att flygrädslan handlar om kontroll också, för jag hatar att inte ha kontroll, men jag tror nog händelsen påverkat min känsla i allra högsta grad..
Vad tror ni?
Så här blir det när man har mkt tid över!

Inte hänt mer

än att jag har molvärk, ryggen spänner och magen drar ihop sig så man ser lillans lårben och små fossingar rätt tydligt, så söta fötter,man kan ta runt den ena iaf:) men aj som dom kan sparka mamma när magen blir lite trång!
Nu känns förlossningen bara spännande, och jag längtar tills den sätter fart..För det är en prövning, en utmaning och sen får vi träffa Henne, hon som ligger där inne och tycker att det är lite trångt just nu. Den lilla som blivit sur när mamma lagt böcker på hennes "hus" och gett en välriktad spark mot boken..Den lilla som hickat så mammas mage hoppat, efter varje gång mamma ätit..
Kan inte förstå att där är en FÄRDIG bebis, en liten människa där inne..Hur får hon plats??:)
Jag är mer nervös för tiden efter nu..Ansvaret, att man ska göra något fel, att hon inte kommer känna sig tillräcklig älskad eller trygg..Det är mer skrämmande än förlossningen just nu..
Men mest av allt ser jag ju fram emot henne, såklart. Tror det kommer naturligt, och annars finns det folk att fråga och hjälp att få. Jag vet iaf att både Robin och jag har mycket kärlek att ge,vi älskar varandra och det är väl inte en fy skam att börja livet på det viset?

It a Raaaceee(lite äckelvarning, pregge snack)

Japp, den lilla förberedder sig definitivt för utgång!
Igår fick jag som vanligt sammandragningar, men även ont i ryggen på ett ställe..Skitskum känsla men det var inte nån förvärk, för det stack mest till då och då.
Sen kände jag att jag borde gå på toa, lite så där "oj jag får menskänsla"

Herr slempropp hade släppt på allvar, och håller fortfarande på mellan varven..:) Rejält kan jag säga. Trodde först att det var vattnet som höll på att gå, men sen insåg jag att det nog snarare var delar av den berömda slemmisen, och det fick jag bekräftat sen.. Urrk, haha:)

Var hemma hos mina svärföräldrar(händer alltid grejjer där tycker jag) och vi åkte hem och kollade så allt var redo, för snart kommer hon. Dock fick jag sova inatt...(sov som en stock!) så det är inte riktigt dax än..men på väg..Känner det i kroppen och i själen...och händelsen igår bekräftade att det nog inte är så lång tid kvar..
Och magen har sjunkit, REJÄLT!! Mina bröst ser normala ut, allså dom har lixom plats, och lungorna och brösten trycks inte upp under hakan längre, ser helkul ut, riktig kula nertill, ser normal ut upptill (okej, nåågra storlekar större boobs men annars)

Nu är jag nervös. Nervös för att bli mamma! Förlossningen är inte så farligt skrämmande längre, det är tiden efter! Men jag tror det kommer bli bra, men nervösa är både jag och Robin!

Mobilen, videokameran och väskan är laddad...
Nu är det tävling om vilket som blir klart först, kök eller bebis...ITS A RAACE som Mr bean(Roan atkinson, heter han så, haha) säger i "Ratrace";)

Sen har det hänt saker som är både bra och dåliga. Just nu är det mest bra att du är där du är. Jag hoppas bara det kan hjälpa dig komma rätt igen. Jag älskar dig och vet att allt kommer vända. Du är på så god väg! Du är medveten och du tar konsekvenserna av vad som skett.. Vi här hemma tycker att du varit så duktig och stark hela vägen!! Och du är det fortfarande, men du behöver bara lite extra stöd just nu! Love U!

Ansvarskänsla?

Ja, det går långt innan jag blir irriterad eller arg på människor. Jag försöker alltid tänka mig in i deras situation, och dum som jag är litar jag på att folk är ärliga i det dom säger. Att man aldrig lär sig!?
Man ska inte utgå från att folk har samma värderingar och visar samma respekt som man själv gör.

Det som gör mig etra arg är när det gäller mina djur, speciellt min häst, som ju är rätt viktig i mitt liv.

Jag skaffade ju medryttare för att han skulle få motion, jag skulle få avslösning och inte behöva stå med stallarbete(som är rätt tungt när man är höggravid).
Jag gav chanser, fast jag märkte att dte inte riktigt funkade fullt ut, för jag trodde på snacket, att det bara var mkt nu. Vilket det kan vara i perioder, och jag är inte den som inte ger folk chanser.
Dumt.
För nu sitter man själv med skägget i brevlådan.

Kontraktet uppsagt. Fine. Det kan jag väl köpa, var ju inte så oväntat, och i ärlighetens namn var jag inte nöjd direkt. Varför har man medryttarhäst när man inte rider? Tusen ursäkter varför. Min häst är snäll och trevlig och förtjänar en som VILL rida och GÖR det, inte baar snackar.

Men det som gör mig JÄVLIGT arg, är att människan säger att hon ska fullfölja kontraktet, som hon skrivit under.

Men sen kommer hon en dag innan sina dagar och kommer på ursäkter, för ja, tyvärr tror jag inte på det hon säger längre. Har varit lite för mycket anledningar helt enkelt. Trist att man misstror folk, när det kanske är sanning..

Så nu följs inte kontraktet, för hon kan ju inte ta några dagar alls! Och igår när jag var i stallet såg jag att hon tagit med sig sina grejjer hem. Så det var väl planerat att skita i det redan förra veckan...Så dålig stil!

Detta är anledningen till att jag INTE vill ha medryttare. Folk är oseriösa, och min häst och jag förtjänar bättre än så. Jag tycker att jag är rätt schysst och ger folk frihet, men också att jag är där om dom undrar något eller vill ha tips om min häst..Men det verkar inte spela nån roll..

Jag hade aldrig kunnat sätta nån i sticket så, saker kan ändras, men man fullföljer väl ändå avtal??

Japp, strunt samma, nu har jag fått det ur mig iaf! Tur man har fina människor som ställer upp så gott dom kan nu för mig och Stanley!:) Tack, ni är äkta och omtänksamma!


P(j)åskigt

Eller nja, inte så pjåskigt, mest påskigt:)

Påskhelgen har varit mkt trevlig!:) Först hem till mamma i Fredags och åt påskmiddag, allså sill och ägg, och god varmrätt! Blev mkt hästprat eftersom mammas vänninna Eva var där. Hennes ponny var den hästen som jag lärde mig rida på...och trilla av på..Riktig liten Mulle häst var det, jävla busPebban! Men söt var hon! Så vi snackade minnen:)
Dom snapsade och drack whiskey, så dom var lagom lulliga och fnittriga, Robin satt mest och snackade med lillbrosan, och jag bara åt, haha!

Vi åkte hem vid elva tror jag, för jag var astrött! Men kunde inte sova en blund den natten! Sammandragningar, förvärkar och bebis som rörde sig hela tiden, antagligen pga att det var så trångt hela tiden..Så klockan 06.00 gav jag upp, tog på mig och åkte upp till stallet. Skulle ju släppa ut hästarna denna dag. 

Det var så skönt att röra på sig, vädert var mysigt och att mötas en tidig morgon av gnäggande hästar när man tänder ljuset i stallet är svårslaget:) Efter att jag fixat allt, släppt ut pållarna och fyllt på vatten i hagen, så begav jag mig hem till min halvsovande Robin, kröp ner i sängen och kunde sova:) Stallet gör alltid susen!:-D

Sen vilade jag mesta tiden av dagen,mådde sådär..mådde riktgit illa och orkade knappt röra mig..men vila och dusch hjälpte. Tur var det, för vid sextiden begav vi oss till pappsen för lite opåskig middag. Pappa hade lagat inbakad fläskfile, och det var så SJUKT gott! Åt så vi höll på att rulla hem, utan bil;)

! Massa snack och skratt, som alltid. Pratade med Yasse över skype och visade magen, fikade och åt godis. Vid tiotiden begav vi oss dock hem, för då hade mina sammandragningar satt igång igen, och jag mådde sjukt illa.

När vi kom hem röjde vi lite i sovrummet, och det gjorde en enorm skillnad:)

Sover ganska så jävla uselt, kan bara ligga nån enstaka timme på en sida, för sen gör det så ont i benen(skelettet) så jag måste byta sida. och det gör ONT, både i rygg och i venusbenet när jag ska vända mig, antagligen för trycket där är stort just nu. Jag vaknar allså varje gång jag vänder mig, och vaknar jag inte av det vaknar jag av att jag håller på att kissa på mig.Och att ta mig upp ur sängen är ett projekt...Nätterna känns enormt långa, och när man vaknar, och tror att man sovit bort hela dagen, så är klockan bara runt åtta..vilket ju är bra iofs:)

Tyvärr sa min ena medryttare upp sig förra veckan, vilket ju var väldigt illa tajmat, eftersom det är nu jag behöver hjälpen mest..Men vad ska man göra! Jag vill ju ha någon som vill och brinner för att rida och ta hand om min häst. Det är ju det viktigaste. Så det var nog bäst så..Tur jag har Sara, som nog skulle kunna ställa upp lite mer, och sen får jag se om där är en annan tjej som ev. kunde vara intresserad..Dock har vi kontrakt så medryttaren får fullfölja det, om jag inte har möjlighet att lösa det tidigare..Annars har hon April ut, så jag har lite möjlighet att leta nån annan.

Jag är dock VÄLDIGT tacksam över att Syrran också ställer upp så gott hon kan, och Jannike är en pärla som tar när hon har möjlighet:) Så det ska nog ordna sig. Så länge han blir motionerad som han ska, för det är det som kommer vara problemet för mig sen. Pyssla med honom ska jag nog klara av, men för hans skulle vill jag ju ha någon vill rida. Han förtjänar det bästa:)

Hade lektion för Sara och Emelie. Tog lite bilder i blåsten.
Duktiga Sara och min fina Stanley:


Underbara syrran och stora Chamma:


Byggarna kommer på Tisdag, thank good:) Dom har haft jättemkt förra veckan, och jag vet att Henke gör sitt bästa för att få hit dem, men man blir ju frustrerad när det inte händer något på en vecka, eftersom man känner att där snart ploppar ut en tös..Men det får lösa sig!

Robin fick ju gå från Sony Eriksson också..inte helt oväntat, men oroande såklart. Han är iaf anställd på konsultbolaget fortfarande, så vi hoppas dom kan hitta ett bra uppdrag..Vi vill ju helst inte vara arbetslösa båda två..Men vi får lösa det med..

Vi har köpt vagn med föressten:) Jättefin, lite neutral så där:)


Pengar pengar..man skulle vunnit en liten nätt summa på så där 214 miljoner så hade man inte behövt grubbla;)
Det som oroar mig är ju Stanley också, för jag är så rädd att förlora honom igen. han betyder så mkt för mitt välbefinnande, och att jag öht hade möjlighet att få tillbax honom igen var ju otroligt..Lär ju inte hända igen, så jag vill inte släppa min fina pållis..Vi får se vad som händer..Lösa det ska jag iaf:)

(Bild 2 år gammal)



Nu ska jag dricka lite citronvatten, och fortsätta städandet vi påbörjade igår!

Ha en bra dag!





Soul sister

Jannike var ute och red min fina Stanley. Här är filmen:

http://www.youtube.com/watch?v=QzZRNkpt0jc  

vet inte hur man lägger in filmen direkt, stöörigt.

Jättenöjda var vi iaf, alla tre:)

Fick en babyshower i Lördags:) Jätteglad blev jag, chocktillstånd hela kvällen! Tack fina vänner! Ska lägga ut bilder och visa vad jag fick i ett annat inlägg, sakerna är hos mamma för vi bor ju i en dammig skithålanu. Ville ju inte ha grejjorna här, så dom står hos mamma sålänge.

Annars har jag haft bölrunda idag, för allt som är på G och att köket aldrig blir klart..Känns bättre nu men usch vad jag varit lessen..kändes lite hopplöst ett tag..men som vanligt brukar dte räcka med att jag får gråta ut lite sen tar jag nya tag:)

Nu är det påsk, imorrn ska jag först ha lektion för Sara och Emelie:) Sen ska jag hem till mamma, vi ska handla inför Fredagens påskmiddag, och baka:) Sen blir det påksmat där på Fredag som sagt, och hem till pappa på Lördag:)
I är bortrest så vi har fått dela upp passen i stallet nu till Söndag, så det blir mkt stall nu i dagarna, men det är rätt mysigt ändå:)

Nu ska jag kolla tv med darlingen. Skriver mer en annan gång

pusspuss


Till min älskade syster

Din blick är sorgsen
Vet vad du känner jag förstår så väl, att
Tankarna skrämmer

I en värld full av människor så
Växer vår ensamhet
Å i mörkret inom dig finns vilsenhet

Men i dina blå ögon speglas jag
I dina blå ögon finns havet och himlen
Så va inte rädd, att leva här
För dina ögon dina ögon
Har fått sin färg av förtröstan

Le lite grann nu
Va inte ledsen jag minns knappast när, ja
sist såg dig skratta
om världen gör dig galen
och bara ser allt i svart
så finns jag där
mitt i din mörkaste natt

Och i dina blå ögon speglas jag
Find More lyrics at www.sweetslyrics.com
I dina blå ögon finns havet och himlen
Så va inte rädd, att leva här
För dina ögon dina ögon
Är vackrare än du anar

Jag minns knappast när ja
Sist såg dig skratta
Om världen gör dig galen
och bara ser allt i svart
så finns jag där
mitt i din mörkaste natt

Och i dina blå ögon speglas jag
I dina blå ögon finns havet och himlen
Så va inte rädd, att leva här
I dina ögon dina ögon
dina ögon så speglas allt
i dina blå ögon finns havet och himlen
så va inte rädd att leva här

För dina ögon dina ögon
Har fått sin färg av förtröstan

(Shirley Clamp-I dina ögon)
http://www.youtube.com/watch?v=An9y-cfR2Ls
Till min fina syster som jag känner igen så mycket av mig själv i.
 Denna är till dig,Love U!
 Du är bäst!:)


Roligt

att så pass många vill fortsätta läsa om mitt liv och bravader( herregud, vem är jag, Bert eller?)

Våren har verkligen kommit nu! Kommer väl tjata om det ett tag framöver, men visst gör det en glad, när man vaknar på morgonen av att solen står varmt in i sovrummet och fåglarna sjunger för fulla muggar utanför! Helt underbart! Finns liksom inget annat alternativ än att gå upp, vem vill ligga och dra sig en sån här dag? Lilla godingen i magen höll med och sprallade som tusan imorse!

Tur man ska ut till stallet idag! Jannike ska komma och rida Stanley. Jag får ju knappt någon ridabstinens när jag står och tittar på..usch..Men det får vänta! Har ändå ingen vidare balans, och dumt och riskera något nu i upploppet liksom.

Sen blir det frisören för denna tösens del! Lägga lite slingor och fräscha upp mig. Bäst och passa på nu, sen kommer man väl inte ha tid att ens borsta sin kalufs..hehe..

Nä, men jag blir toss på mitt hår. Dels behövs det fyllas på med slingor..Min naturliga häärliga råttfärg börjar ta över, och i komb med graviditetshormoner som gör mitt hår RÅFETT på en dag, så känner man väl inte att man har det där "gravidstrålandet" direkt..Så all förbättring är bra.
(kommer jag säkert hem med morotsfärgat hår som trillar av i tussar, man vet aldrig emd alla dessa hormoner sprutandes runt i kroppen)

Sen tänkte jag (om jag nu kan gå efter stallet vill säga..Mina fogar kan bara ta en viss del per dag) sticka ner på nästa favvoplats..Bibblan! Älskar att gå där och kolla böcker..Jag är en riktig bokmal, och framförallt hästböcker, men också hundböcker brukar slinka med hem..


Just nu läser jag, håll i er, självhjälpsböcker!! Ganska intressant faktiskt..Man får ju ta allt med en nypa salt förståss. Anledningen till detta är att jag helt enkelt vill komma på vad JAG vill göra i arbetslivet sen. Jag har iaf inställningen att jag inte bara ska jobba för att jag ska jobba. Jag vill och måste faktiskt, göra något som jag känner mig motiverad till. Tyvärr har jag ju tappat motivationen till många jobb jag gått på. Dock har det inte bara handlat om mig, men på jobb där jag borde ha kännt fortsatt motivation och glädje, där handlar det om mig. Min självkänsla. Därför läser jag nu lite för att hitta tillbaka till den självkänslan jag började bygga upp så fint när jag gick på samtal. Fått mig ganska många tankeställare, så det är ju alltid nåt:) Fått lite små hintar av mig själv vad jag egentligen borde göra, men helt säker är jag inte än. Lovat mig själv att inte bli eld och lågor och tänka: DETTA VILL JAG GÖRA; DETTA SKA JAG GÖRA NUUU" för då blir det så intensivt..sen faller det pladask som en macka man precis har brett..och alltid med smöret neråt..Nä, ta tid på mig, och när jag känner mig redo..Våga.

Jag hoppas att ni får en fin fin dag! Kommer nog lägga upp lite bilder på Stanley och Jannike i aktion sen:)

Sommar i Skabersjö, snaaart :)

Kram på er alla!






Im BACK!

Ja, fick väl ta mig i kragen och öppna min blogg för allmänheten, och skriva lite igen!
Anledningen till att den blev lösenordskyddad var att det fanns folk som misstolkade den nåt så fruktansvärt och gav mig ett helsike, så jag valde att bara dela med mig till folk som var lite sundare i sina tankebanor:)


Hänt ganska mycket, och det är väl anledningen till att jag inte skrivit på länge, har inte oorkat skriva allt som hänt helt enkelt!

*Väntar ju på att vår lilla Nelly ska komma till världen, det är väl det största just nu om man säger så:) Hon är beräknad att komma den 15 April, men både jag och Robin tror på en liten tidigare tjej..Får se:)
(Bild från januari)
* Renoverar nästan hela nedanvåningen, öppen planlösning med nytt kök! Ska bli så najs, är snart färdigt:)
* Stanley mår bra, har fått ta in två medryttare nu, för jag kan inte rida längre. På sin höjd tömköra. Längtar dock till jag kan komma igång igen:)

* Mår väldigt bra förutom att jag är tuuung!
* Blev uppsagd pga arbetsbrist..Om det handlade om arbetsbrist egentligen går jag inte närmare in på.Det är iaf ett avslutat kapitel i mitt liv! Ska satsa på något jag verkligen vill göra när jag börjar jobba igen, ett löfte jag ett mig själv. Just nu håller jag på att reda ut vad JAG vill och inte vad jag tror att andra vill att jag ska göra. det är svårt när man alltid vill vara tillags och inte har nån tro på sig själv, men jag tror jag har kommit något väldigt bra på spåret. Nu ska man väl bara VÅGA!

Umgåtts mycket med min familj, framförallt min Älskade syster, och det är underbart att man äntligen tagit sig tid(fått tid) att vara med dom som betyder mest!

Våren är här! Just nu regnar det och är grått..men hellre det!! Vilken vinter! Helt galet lång med mycket snö! Man blev trött på snön, och då har det gått långt!


Imorrn ska jag klippa och slinga håret:) Måste vara fin när lilltösen snart kommer;) Plus att jag känner mig så sjukt GRÅ och blää, så det behövs:)


Som sagt är allt Underbart annars, Älskar min Robin mer för varje dag som går, och kan ibland inte förstå att jag fångat denna underbara killes hjärta. För varje dag som går så gör eller säger han något som gör mig ännu mer galen i honom:) Vacker själ och vacker människa..Låter corney men så känns det:)

Nu ska jag försöka, i mitt foglossninghelvete idag, att göra lite nytta:)



Kram so long!

I Detta Nu

ligger det en liten sån här goding och jäser i min mage! :D
Exakt hur gammal detta lilla pyret är, är inte helt säkert, men mellan 12-14 veckor iaf!:)

 

Det ni, det är stort, och det känns så bra!:)


Du Och Jag, Snart Här Igen:)

*Älskar*

RSS 2.0