Dinkan

Vill se det vackra i livet. Är på Väg.

Ja, jag får väl

uppdatera! Äntligen! Får se om jag hinner skriva lite innan lilla Nelly vaknar!

Ja, Lilla Nelly Gina Nygren Ahlbin är nu kommen tillvärlden, blir ju tom 3 mån nästa vecka!

Förlossningen var tuff, fick bli igångsatt pga vattenavgång som höll på i 3 dagar utan att det satte igång, hade jätteont eftersom jag inte var öppen något när jag sattes igång, fick lugnande spruta och sen fik jag lustgas och det var HIMMELRIKE!:)

Hade det inte varit för att moderkakshelvetet strulade, och inte ville komma ut hel, hade nog förlossningen varit helt ok! Men jag var tvungen att sövas precis efetr jag fött(och jag som varit livrädd för att sövas) och vaknade upp, såg dubbelt och ahde förlorat mkt blod. Jag svimmade pga dåliga järnvärden och var sängliggande på BB i två dagar..Tur att lillan var så snäll då:)

Åkte hem, för jag stod inte ut med att vara själv på nätterna utan Robin(han fck inte stanna trots att jag BAD på mina knän eftersom jag var så deppig) på tredje dagen och det var väl inte så bra..Höll på att svimma pga att jag inte var okej järnvärdemässigt i ca 2 veckor...Hamnade i babybluesen och den utvecklades till depression. Ammningen funkade inte alls första veckorna. Lillan fick kolik vid två veckors ålder, och jag som var så slut somnade med henne i soffan efter en intensiv dag och kväll med skrik..och vaknar av att Nelly låg på golvet..Hon hade trillat ner!!! Vilken USEL mamma man kände sig som..jag var redan usel tyckte jag..o så lät jag det hända!!

Grät halva natten på barnkirugen..Vi stannade för observation, men Nelly fick inte en skråma, sov bra och mådde toppen. Hon hade landat mjukt på mattan, vår soffa är inte så hög, och ärligt talat tror jag inte hon märkte det..

Alla där sa att det händer väldigt ofta, och ofta mår barnen bättre än föräldrarna..

Men man kände sg så usel iaf..Inget kunde ändra det. Var chockad i flera veckor efter, och överbeskyddande har man blivit..

Koliken fortsatte och blev värre vid 6 veckor..Både jag och Robin givk in i väggen ett par gånger..Hemskt att inte kunna göra något för sitt barn när dom har ont..och samtidigt vill man bara att barnet ska vara TYST, för man blir knäpp till sist..

Undrade om allt skulle vara så här, och kände att mitt liv var slut...

Tills för någon vecka sen..Då lättade hennes magbesvär, jag började känna hur solen värmde upp mitt hjärta i samma takt som Nelly började le åt mig..

Sen kom pratet..Hon gurglar, skrattar och sprallar åt oss..Hon älskar att åka iväg och se massa. Hon sover fint på natten och ler åt oss och skrattskriker när man möter hennes ögon..

Hon är den vackraste, mest perfekta lilla varelse man kan tänka sig!

Nu känner jag bara, att allt skit jag, Robin och nelly gått igenom..det är SÅ värt det!:)

Hon är VÅR och vi älskar henne!

Den 13 april kom vårt mirakel..och vi ser framemot att få se henne utvecklas och utforska världen, med sina stolta föräldrar vakandes över henne

Mina älsklingar, ganska ny Nella:

En lite större Nellsy:

En glad skit:)

yey ett livstecken! Ska ringa dig imorgon o kanske våldgästa dig ;)

Jippikabiyeay, en uppdate=D

Förstår hur jobbigt du har kännt!

Inte för koliken men depresionen!

Att inte känna den glädje å lycka alla andra och media visar då man får sin bebis!

Lycklig det e man så klart fast man känner inte det direkt..

Jag hoppas ni skaffar en till senare i livet å får känna det jag kände/känner med Kalle!

Kärlek vid första ögonkastet=D

Så var det inte med Annie uutan det växte fram..

Så könt att lilla Nellan börjar få ro med sin mage och slipper ha ont!

Nu kan ni ju börja njuta av bebis tiden för tro mig den varar inte länge den....



Vi får snart ta å ses!

Ha det bäst, kram på dig =D

Vad roligt att du skrivit igen! Ni har onekligen haft det jobbigt läser jag...gör lite ont i kroppen att läsa det men det gick över till slut iaf...skönt för er! Kram

Åh vad tufft du har haft det gumman!! Jag vet hur jobbigt det är!! Leoon skrek också som fan när han var bebis!! Jag satt uppe halva nätterna och gungade honom i min famn tills ryggen nästan gick mitt av..och skrek gjorde han ändå. och vaknade varrannan timme på nätterna tills han var ca 8 månader. Jag vaknade också flera nätter förvirrad och visste inte om jag hade honom i min säng eller om jag lagt tillbaka honom i spjälsängen efter senaste ammning.. man är en zombi!! Men det blir ju bättre! Även om mna har svårt att tro det när man är mitt uppe i allt, men se nu så mysigt och fint det blir när spädbarnstiden är slut hihih;)Och du, du är alldeles säkert ingen dålig mamma för att du somnat utmattad med lillan i famnen och hon olyckligtvis trillat ner.Jag tror de flesta mammor förstår dig mkt väl! Kram