En vacker morgon

Vaknade klockan 05.53..Utanför kvittrar fåglarna, solen som håller på att stiga upp färgar himlen röd..Det är helt vindstilla och jag fylldes med en obeskrivlig känsla av lugn..
Idag förändras Livet.
Idag kommer Du!

En uppenbarelse!!

Ni som känner mig vet att jag är av det analytiska slaget, grubblaren som tänker och analyserar på djupet. Jag är rätt bra på det, om jag får säga det utan att verka mopsig, men jag tänker ofta steget längre, på gott och ont!
Jag satt och läste på mitt vanliga forum, en tråd om fobier. Där var en tjej som skrev om sin flygrädsla. Hon skrev något om att hon misstänkte att där var händelser runt flygresorna som gjort att hon blev rädd.
Jag började själv tänka, på mina egna flygresor..
och då slog det mig!
Jag tror jag har kommit fram till varför jag reagerade så starkt när vi åkte till Grekland för två år sen. Ja började ju gråta när jag klev ombord på planet, hade enorm panikångest hela resan, och trodde jag skulle kräkas hela tiden...
_____________________________________________________________________________________________
Nr jag var 5 år åkte jag till Grekland med Mormor och morfar. Resan är ett överlag väldigt fint minne, eftersom min morfar älskade mig väldigt mycket, och mormor var trygg och snäll. det var varmt och jag fick fina presenter med mig hem, vi plockade snäckor på stranden, och mormor och morfar älskade varandra väldigt mycket. Jag kan känna igen mig idag, i mitt och Robins förhållande, dom var mina förebilder!
Men..det hände en sak innan vi skulle gå på planet(om det var dit eller hem minns jag inte dock)
Morfar bar mig, vi gick vid landningsbanan, ute iaf. Jag såg att där stod en vagn, en sån där väskvagn som man fäster efter en bil. Jag trodde att morfar såg den, och sa inget..men han såg den inte, snubblade och trillade över mig! Jag slog mig inte, för som tur var landade jag rätt mjukt på sidan. Jag hade tydligen frågat: Slog du dig morfar?"
Morfar slog sitt knä, och det svullnade upp och han hade svårt att sitta på planet, för han hade så ont! Det hemska var att se honom ha ont, och jag kände en skuld, att jag inte sagt till honom att jag såg hindert. Då hade han inte behövt trilla!!
Hur man som 5 åring kan ta på sig skulden förstår jag inte, men det är ju sån jag är idag med. Får dåligt samvete för allt...
Dock vet jag att jag inte anklagades på nåt vis för händelsen av någon annan än mig själv, inte vad jag minns iaf, men jag har svårt att tro att nån skulle ha skällt på mig!
Men resan där, med min skadade morfar och mina skuldkänslor, kan ju säkert ha med min flygrädsla att göra. Det kan ju inte varit trevligt!
Jag vet att flygrädslan handlar om kontroll också, för jag hatar att inte ha kontroll, men jag tror nog händelsen påverkat min känsla i allra högsta grad..
Vad tror ni?
Så här blir det när man har mkt tid över!

Inte hänt mer

än att jag har molvärk, ryggen spänner och magen drar ihop sig så man ser lillans lårben och små fossingar rätt tydligt, så söta fötter,man kan ta runt den ena iaf:) men aj som dom kan sparka mamma när magen blir lite trång!
Nu känns förlossningen bara spännande, och jag längtar tills den sätter fart..För det är en prövning, en utmaning och sen får vi träffa Henne, hon som ligger där inne och tycker att det är lite trångt just nu. Den lilla som blivit sur när mamma lagt böcker på hennes "hus" och gett en välriktad spark mot boken..Den lilla som hickat så mammas mage hoppat, efter varje gång mamma ätit..
Kan inte förstå att där är en FÄRDIG bebis, en liten människa där inne..Hur får hon plats??:)
Jag är mer nervös för tiden efter nu..Ansvaret, att man ska göra något fel, att hon inte kommer känna sig tillräcklig älskad eller trygg..Det är mer skrämmande än förlossningen just nu..
Men mest av allt ser jag ju fram emot henne, såklart. Tror det kommer naturligt, och annars finns det folk att fråga och hjälp att få. Jag vet iaf att både Robin och jag har mycket kärlek att ge,vi älskar varandra och det är väl inte en fy skam att börja livet på det viset?

It a Raaaceee(lite äckelvarning, pregge snack)

Japp, den lilla förberedder sig definitivt för utgång!
Igår fick jag som vanligt sammandragningar, men även ont i ryggen på ett ställe..Skitskum känsla men det var inte nån förvärk, för det stack mest till då och då.
Sen kände jag att jag borde gå på toa, lite så där "oj jag får menskänsla"

Herr slempropp hade släppt på allvar, och håller fortfarande på mellan varven..:) Rejält kan jag säga. Trodde först att det var vattnet som höll på att gå, men sen insåg jag att det nog snarare var delar av den berömda slemmisen, och det fick jag bekräftat sen.. Urrk, haha:)

Var hemma hos mina svärföräldrar(händer alltid grejjer där tycker jag) och vi åkte hem och kollade så allt var redo, för snart kommer hon. Dock fick jag sova inatt...(sov som en stock!) så det är inte riktigt dax än..men på väg..Känner det i kroppen och i själen...och händelsen igår bekräftade att det nog inte är så lång tid kvar..
Och magen har sjunkit, REJÄLT!! Mina bröst ser normala ut, allså dom har lixom plats, och lungorna och brösten trycks inte upp under hakan längre, ser helkul ut, riktig kula nertill, ser normal ut upptill (okej, nåågra storlekar större boobs men annars)

Nu är jag nervös. Nervös för att bli mamma! Förlossningen är inte så farligt skrämmande längre, det är tiden efter! Men jag tror det kommer bli bra, men nervösa är både jag och Robin!

Mobilen, videokameran och väskan är laddad...
Nu är det tävling om vilket som blir klart först, kök eller bebis...ITS A RAACE som Mr bean(Roan atkinson, heter han så, haha) säger i "Ratrace";)

Sen har det hänt saker som är både bra och dåliga. Just nu är det mest bra att du är där du är. Jag hoppas bara det kan hjälpa dig komma rätt igen. Jag älskar dig och vet att allt kommer vända. Du är på så god väg! Du är medveten och du tar konsekvenserna av vad som skett.. Vi här hemma tycker att du varit så duktig och stark hela vägen!! Och du är det fortfarande, men du behöver bara lite extra stöd just nu! Love U!

Ansvarskänsla?

Ja, det går långt innan jag blir irriterad eller arg på människor. Jag försöker alltid tänka mig in i deras situation, och dum som jag är litar jag på att folk är ärliga i det dom säger. Att man aldrig lär sig!?
Man ska inte utgå från att folk har samma värderingar och visar samma respekt som man själv gör.

Det som gör mig etra arg är när det gäller mina djur, speciellt min häst, som ju är rätt viktig i mitt liv.

Jag skaffade ju medryttare för att han skulle få motion, jag skulle få avslösning och inte behöva stå med stallarbete(som är rätt tungt när man är höggravid).
Jag gav chanser, fast jag märkte att dte inte riktigt funkade fullt ut, för jag trodde på snacket, att det bara var mkt nu. Vilket det kan vara i perioder, och jag är inte den som inte ger folk chanser.
Dumt.
För nu sitter man själv med skägget i brevlådan.

Kontraktet uppsagt. Fine. Det kan jag väl köpa, var ju inte så oväntat, och i ärlighetens namn var jag inte nöjd direkt. Varför har man medryttarhäst när man inte rider? Tusen ursäkter varför. Min häst är snäll och trevlig och förtjänar en som VILL rida och GÖR det, inte baar snackar.

Men det som gör mig JÄVLIGT arg, är att människan säger att hon ska fullfölja kontraktet, som hon skrivit under.

Men sen kommer hon en dag innan sina dagar och kommer på ursäkter, för ja, tyvärr tror jag inte på det hon säger längre. Har varit lite för mycket anledningar helt enkelt. Trist att man misstror folk, när det kanske är sanning..

Så nu följs inte kontraktet, för hon kan ju inte ta några dagar alls! Och igår när jag var i stallet såg jag att hon tagit med sig sina grejjer hem. Så det var väl planerat att skita i det redan förra veckan...Så dålig stil!

Detta är anledningen till att jag INTE vill ha medryttare. Folk är oseriösa, och min häst och jag förtjänar bättre än så. Jag tycker att jag är rätt schysst och ger folk frihet, men också att jag är där om dom undrar något eller vill ha tips om min häst..Men det verkar inte spela nån roll..

Jag hade aldrig kunnat sätta nån i sticket så, saker kan ändras, men man fullföljer väl ändå avtal??

Japp, strunt samma, nu har jag fått det ur mig iaf! Tur man har fina människor som ställer upp så gott dom kan nu för mig och Stanley!:) Tack, ni är äkta och omtänksamma!


P(j)åskigt

Eller nja, inte så pjåskigt, mest påskigt:)

Påskhelgen har varit mkt trevlig!:) Först hem till mamma i Fredags och åt påskmiddag, allså sill och ägg, och god varmrätt! Blev mkt hästprat eftersom mammas vänninna Eva var där. Hennes ponny var den hästen som jag lärde mig rida på...och trilla av på..Riktig liten Mulle häst var det, jävla busPebban! Men söt var hon! Så vi snackade minnen:)
Dom snapsade och drack whiskey, så dom var lagom lulliga och fnittriga, Robin satt mest och snackade med lillbrosan, och jag bara åt, haha!

Vi åkte hem vid elva tror jag, för jag var astrött! Men kunde inte sova en blund den natten! Sammandragningar, förvärkar och bebis som rörde sig hela tiden, antagligen pga att det var så trångt hela tiden..Så klockan 06.00 gav jag upp, tog på mig och åkte upp till stallet. Skulle ju släppa ut hästarna denna dag. 

Det var så skönt att röra på sig, vädert var mysigt och att mötas en tidig morgon av gnäggande hästar när man tänder ljuset i stallet är svårslaget:) Efter att jag fixat allt, släppt ut pållarna och fyllt på vatten i hagen, så begav jag mig hem till min halvsovande Robin, kröp ner i sängen och kunde sova:) Stallet gör alltid susen!:-D

Sen vilade jag mesta tiden av dagen,mådde sådär..mådde riktgit illa och orkade knappt röra mig..men vila och dusch hjälpte. Tur var det, för vid sextiden begav vi oss till pappsen för lite opåskig middag. Pappa hade lagat inbakad fläskfile, och det var så SJUKT gott! Åt så vi höll på att rulla hem, utan bil;)

! Massa snack och skratt, som alltid. Pratade med Yasse över skype och visade magen, fikade och åt godis. Vid tiotiden begav vi oss dock hem, för då hade mina sammandragningar satt igång igen, och jag mådde sjukt illa.

När vi kom hem röjde vi lite i sovrummet, och det gjorde en enorm skillnad:)

Sover ganska så jävla uselt, kan bara ligga nån enstaka timme på en sida, för sen gör det så ont i benen(skelettet) så jag måste byta sida. och det gör ONT, både i rygg och i venusbenet när jag ska vända mig, antagligen för trycket där är stort just nu. Jag vaknar allså varje gång jag vänder mig, och vaknar jag inte av det vaknar jag av att jag håller på att kissa på mig.Och att ta mig upp ur sängen är ett projekt...Nätterna känns enormt långa, och när man vaknar, och tror att man sovit bort hela dagen, så är klockan bara runt åtta..vilket ju är bra iofs:)

Tyvärr sa min ena medryttare upp sig förra veckan, vilket ju var väldigt illa tajmat, eftersom det är nu jag behöver hjälpen mest..Men vad ska man göra! Jag vill ju ha någon som vill och brinner för att rida och ta hand om min häst. Det är ju det viktigaste. Så det var nog bäst så..Tur jag har Sara, som nog skulle kunna ställa upp lite mer, och sen får jag se om där är en annan tjej som ev. kunde vara intresserad..Dock har vi kontrakt så medryttaren får fullfölja det, om jag inte har möjlighet att lösa det tidigare..Annars har hon April ut, så jag har lite möjlighet att leta nån annan.

Jag är dock VÄLDIGT tacksam över att Syrran också ställer upp så gott hon kan, och Jannike är en pärla som tar när hon har möjlighet:) Så det ska nog ordna sig. Så länge han blir motionerad som han ska, för det är det som kommer vara problemet för mig sen. Pyssla med honom ska jag nog klara av, men för hans skulle vill jag ju ha någon vill rida. Han förtjänar det bästa:)

Hade lektion för Sara och Emelie. Tog lite bilder i blåsten.
Duktiga Sara och min fina Stanley:


Underbara syrran och stora Chamma:


Byggarna kommer på Tisdag, thank good:) Dom har haft jättemkt förra veckan, och jag vet att Henke gör sitt bästa för att få hit dem, men man blir ju frustrerad när det inte händer något på en vecka, eftersom man känner att där snart ploppar ut en tös..Men det får lösa sig!

Robin fick ju gå från Sony Eriksson också..inte helt oväntat, men oroande såklart. Han är iaf anställd på konsultbolaget fortfarande, så vi hoppas dom kan hitta ett bra uppdrag..Vi vill ju helst inte vara arbetslösa båda två..Men vi får lösa det med..

Vi har köpt vagn med föressten:) Jättefin, lite neutral så där:)


Pengar pengar..man skulle vunnit en liten nätt summa på så där 214 miljoner så hade man inte behövt grubbla;)
Det som oroar mig är ju Stanley också, för jag är så rädd att förlora honom igen. han betyder så mkt för mitt välbefinnande, och att jag öht hade möjlighet att få tillbax honom igen var ju otroligt..Lär ju inte hända igen, så jag vill inte släppa min fina pållis..Vi får se vad som händer..Lösa det ska jag iaf:)

(Bild 2 år gammal)



Nu ska jag dricka lite citronvatten, och fortsätta städandet vi påbörjade igår!

Ha en bra dag!





RSS 2.0