Dinkan

Har jag blivit! På många olika sätt!
Exempel ett är att jag köpte gamla leksaker som jag hade när jag var liten, skogsfamiljerna(minns du Lina?) på Tradera häromdagen. Fick bara ett sånt nostalgispel o googlade dem, o hittade annonser på Tradera. Så snart får jag hem en igelkottfamilj, exakt en sån jag hade när jag var liten!:) Min pappa har på nåt sätt gjort av med dem när han hade huset, jävligt trist då dom betydde väldigt mkt för mej.

exempel två, vill leta fram min gamla docka som jag hade när jag växte upp. En underbart söt och väldigt verklighetstrogen dockpojke som hete Emil(minns du den med Lina?;) Han pysslade jag om, gav mat o natt o använde mammas trosskydd som blöjor(gissa om mamma var glad. jag förstod aldrig varför hon sa att jag inte fick ta fler för dom var dyra, idag förstår jag henne!;)

Dock var jag ingen flickflicka, mer pojkflicka. var ute o lekte detektiv, hade mitt gäng som åkte runt på skatebord och rullskridskor(hade ett par skitfina rosa minss jag nu!!) o jag var så klart ledaren av det gänget. Då var man en drivande ledartyp, undra varför man tappade det..

Många minnesbilder som kommer upp från min barndom nu, skitkonstigt, mysigt o en aning läskigt.

Exempel tre på nostalgi är att jag idag gråtit över Pagge igen, suck. Kommer så ibland, speciellt när jag hittar gamla foto. Han var one of a kind. Grät lite till när jag såg bilderna på Stanley, saknar honom med. och bild på Zocken, ja då grät amn lite till. Blödig idag!! Är dock jäkligt glad att jag bestämt mig för att bli medis på loffsan, eftersom jag redan känner mig piggare av bara tanken att få sitta på hästryggen och kämpa på lite igen:)

Undrar dock var denna nostalgi kommer ifrån, en del av min själsliga vandring kanske, vem vet.

Känner dock väldigt glädje mellanåt också, för vad jag har, vad jag gjort och hur jag kämpat för att vara där jag är idag. Visst saker är inte perfekta, men när min älskling ler, när vi umgås och gör saker tillsammans, planerar och lever, då känner jag äkta glädje.

Det är härligt att kunna göra det, om så bara för en stund, för det är något jag knappt kan minnas att jag kännt innan.
Jo, en gång. När jag lastade Pagge på åkarpsgården för att ta hem honom till mig. Den 15 Augusti för många år sen, året då jag fyllde 16 år, kan det varit så längesen...jag tror det. det var äkta glädje, stolthet och kärlek.

Ja, som sagt, nostalgisk o känslosam..där är jag just nu.
Måste sova nu minsann!
Puss o kram
/ En djuping till tös