Dinkan

Vill se det vackra i livet. Är på Väg.

En uppenbarelse!!

Ni som känner mig vet att jag är av det analytiska slaget, grubblaren som tänker och analyserar på djupet. Jag är rätt bra på det, om jag får säga det utan att verka mopsig, men jag tänker ofta steget längre, på gott och ont!

Jag satt och läste på mitt vanliga forum, en tråd om fobier. Där var en tjej som skrev om sin flygrädsla. Hon skrev något om att hon misstänkte att där var händelser runt flygresorna som gjort att hon blev rädd.

Jag började själv tänka, på mina egna flygresor..

och då slog det mig!

Jag tror jag har kommit fram till varför jag reagerade så starkt när vi åkte till Grekland för två år sen. Ja började ju gråta när jag klev ombord på planet, hade enorm panikångest hela resan, och trodde jag skulle kräkas hela tiden...

_____________________________________________________________________________________________

Nr jag var 5 år åkte jag till Grekland med Mormor och morfar. Resan är ett överlag väldigt fint minne, eftersom min morfar älskade mig väldigt mycket, och mormor var trygg och snäll. det var varmt och jag fick fina presenter med mig hem, vi plockade snäckor på stranden, och mormor och morfar älskade varandra väldigt mycket. Jag kan känna igen mig idag, i mitt och Robins förhållande, dom var mina förebilder!

Men..det hände en sak innan vi skulle gå på planet(om det var dit eller hem minns jag inte dock)

Morfar bar mig, vi gick vid landningsbanan, ute iaf. Jag såg att där stod en vagn, en sån där väskvagn som man fäster efter en bil. Jag trodde att morfar såg den, och sa inget..men han såg den inte, snubblade och trillade över mig! Jag slog mig inte, för som tur var landade jag rätt mjukt på sidan. Jag hade tydligen frågat: Slog du dig morfar?"

Morfar slog sitt knä, och det svullnade upp och han hade svårt att sitta på planet, för han hade så ont! Det hemska var att se honom ha ont, och jag kände en skuld, att jag inte sagt till honom att jag såg hindert. Då hade han inte behövt trilla!!

Hur man som 5 åring kan ta på sig skulden förstår jag inte, men det är ju sån jag är idag med. Får dåligt samvete för allt...

Dock vet jag att jag inte anklagades på nåt vis för händelsen av någon annan än mig själv, inte vad jag minns iaf, men jag har svårt att tro att nån skulle ha skällt på mig!

Men resan där, med min skadade morfar och mina skuldkänslor, kan ju säkert ha med min flygrädsla att göra. Det kan ju inte varit trevligt!

Jag vet att flygrädslan handlar om kontroll också, för jag hatar att inte ha kontroll, men jag tror nog händelsen påverkat min känsla i allra högsta grad..

Vad tror ni?

Så här blir det när man har mkt tid över!

Jag vill bara önska dig en underbar helg :)

Hmmm intressant!! Det kan säkert mkt väl vara så...jag vet att min flygrädsla mest har med själva instängdheten ja plus då att man på något onaturligt sätt är sjukt högt upp i luften :) att få panik där...Det är min rädsla! Saknar att åka på semester! Men det kommer säkert igen :)



Lycka till med bebis utforslingen :)