Dinkan

Härlig helg det har varit:)
I Fredags efter jobb ville vi hitta på något, men visste inte riktigt vad. Så vi packade in oss i bilen, körde till mamma och hämtade upp min lilla koko vovve Chico och åkte till Limhamnsfältet! Han tyckte det var rätt läskigt men var väldigt glad och tyckte nog det var ganska skojj iaf. Hoppade lite hinder på agilitybanan också, vilket han gjorde med överraskande lätthet och glädje faktiskt!
Vi var även där idag med honom, och idag var där fler vovvar, och visst, han kryper undan och vill hoppa upp på mig när det blir för mkt, men visar man honom bara att han får klara sig själv, så blir han tuffare. Idag hälsade han till och med tillbax på en vovve, och tog lite egna rundor, istället för att vara klistrad på våra ben, så det gjorde nog lite:) På agility banan tog han även tunneln idag, jätteduktig! Men man får ändå ta det lugnt, han är trots allt nio år.

När man ser dessa riktiga, äkta sidor hos honom blir man så sugen på att ta hem honom..MEN, han är nio år, han har haft ett tufft liv, och är skadad, tyvärr. Att han skulle gå igenom en förändring, en flytt till, är inte rättvist mot honom. Han har det bra hos mamma nu, är enda hunden vilket han trivs med bäst, han får komma ut på långa rundor varje dag, och är omtyckt. Visst har han sina dagar, men hela familjen är medvetna om detta. Visst tror jag att jag hade kunnat göra mer för honom ibland, men samtidigt, så var han en otroligt skadad hund när han kom. han gömde sig under bordet flera dagar, kunde inte hålla tätt, kissade så fort vi flyttade en möbel eller dammsugade, kröp över golvet så fort man höjde rösten eller handen. Kvastar kunde han inte se, för han hade antagligen blivit så agad av långa föremål.

Han bet en om man var för närgången, av rädsla. Svansen fick man inte röra, och den bet han själv i så fort han ville fly verkligheten. Antagligen för han blivit dragen i svansen och slagen på baken, och trodde att när något var farligt så skulle den göra ont. Därför blev den en fiende o ett sätt att fly verkligheten.

Iadg kan man tappa saker på honom, kvastar kan trilla över hans rygg, han reagerar inte längre. han rör sig normalt och är en glad hund för det mesta. Han älskar att jobba och vill nästa vända ut o in på sig själv för att göra rätt. trick jag lärde honom för flera år sedan, och sen inte repeterat på år, kunde han nästan direkt nu när jag i dagarna testade honom..Verkligen underbar träningskompis..

Men..som sagt han är ingen gos hund, att hantera honom, så som klippa klor och klappa för mkt går inte. Då känner ahn sig trängd. Dock lyssnar han om man säjjer till honom att inte morra och man kan stoppa hans utbrott idag, men han är aldrig riktigt tillfreds med för mkt beröring. men, om man ser tillbax så är det ändå bra framsteg...
Men som sagt känner jag ändå ett sting av sorg när jag ser honom, och tänker : Om jag bara"..
då kanske han varit ännu lyckligare?

Ajja, nog analyserat..Vi får ta våra turer ut, träna lite, och så får han ha kvar sin trygga plats resten av sitt liv. Just nu tror jag det är det bästa jag kan göra för honom..



Jag har alltid skämts och kännt att detta var mitt stora misslyckande, att jag inte lyckats göra honom "Hel".
Men jag tror nog att jag har gjort det jag kunnat, och han har ju det så mkt bättre nu än då. Måste bara inse detta själv och släppa det som ett misslyckande och se det för vad det är: Det bästa jag kunnat göra.

Annars har helgen varit myyyys. det blev kanotpaddling i Lördags. Det var skitmysigt men det regnade ju heeela tiden! Robin pratade iaf med får som hade sin hage vid ån. Dom "Bääade" när vi paddlade förbi, ocg Robin svarade Bää tillbax. Och då svarade fåret: Bää" Och så fortsatte det! Jag höll på att ramla av kanoten av skratt när hela flocken satte igång och snacka och svara. Och bocken hade ett sånt grovt  Bää, så det dånade. Precis som: Vaa fan, håll käften nu allihop!:)
Annars var dte som vanligt mkt skratt och kärlek, som alltid med min Älskling:)
På kvällen blev det elysse och fondue, mums:) Vi hade en underbar dag:)

Idag blev det Biltema för att handla reservdelar, sen till Svedala och reperara min bil i pappas hyrgarage, hem om, sen till Limhamnsfältet, hem till pappa och sen hem och äta:)
Nu har jag haft grabbarna råttetott ute så dom har fått rasta sig lite, och nu blir dte snart sängen med Älsklingen:)
Upp tidigt imorrn och besiktiga bnilen innan jobb, bläää...Mest bläää för jobb. Tur d är kort vecka!
Tror dock det är nåt på G på jobb, så jag tror nästan jag får gå snart..synd synd.

Nu ska jag nanna!
Pussss