Dinkan

var på Hundmässan igår o kollade på alla fina hundar! Möttes av ett gäng bullterriers innan vi skulle gå in, och ägaren till en maffig hane såg hur mina ögon lyyyste när jag tittade på hennes hundar, så hon sa: Du får gärna hälsa på honom.
Jättetrevlig vovve var det, dom är så speciella i utseendet, isbjörn blandat med gris, skitcoola! Jag kommer dock aldrig skaffa mig en sån vovve dock, jag är mer ute efter en aktivare och lite lättare typ av hund, eftersom jag själv vill träna/tävla agility igen, kanske lite lydnad och kunna ha med vovve ut ev i stall o på långa skogspromenader, bullen är nog lite för egensinnig där;).

Robin och jag gick in o kollade lite agility, kollade på massa olika raser(jätte jätte många Zocken vovvar, så fina, min absoluta favvo!!) åt munkar, eller som Homer simpson skulle säjja : mmmmmm dooonuuut..
Var en jätte trevlig stund, och det var härlig stämmning, jag vill oxå ha hund nu..vill oxå vara med!! Skitmysig utflykt iaf=)

Idag har vi varit på kalas hos Noel som fyllde fem, mysigt=) fick våfflor med olika smaker o olika tillbehör, så jäkla gott!! Många goa ungar var där oxå, och galna Ahlbinare, härligt:)

Idag känner jag mig enormt låg..allt känns hopplöst, kan inte förklara, känner mig så vilsen på nåt sätt. Ångest för att jag är så gammal o inte har nån utbilding, jag vill känna att jag är nån o ger nåt, både för mej o andra..Ska jag nånsin hitta dit? jag är snart 27 år..helvete..Jag vet ju aldrig vad jag vill, är ombytlig o kan aldrig lita på min känsla..vågar inte. Mkt kan ju gå fel..

Jag vill inte vara vuxen, jag vill inte vara barn, jag vill nog bara vara just nu.  Jag är för trött för att hitta på nåt, men saknar mitt aktiva jag, som jag levt med sen jag var åtta. jag behöver en uppgift på min fritid med, nåt som håller mej uppe, brinnande, levande...

varför i helvete ska allt vara så förbaskat svårt, komplicerat och segt?

Hade en dröm inatt med, att Robin inte älskade mej mer, han hade helt plötsligt insett att han var Gay, jahapp lixom, vad kan man göra åt det?
Jag grät o kände mej svag, undrade vart jag skulle ta vägen, försökte få honom att älska mej igen, men han var bestämd. jag tänkte: vem ska jag nu älska, skaffa barn med, vara med? Kände mej så tom, o den känslan har jag lixom kvar på nåt sätt..

usch ingen bra dag, o så e det arbetsvecka nu..jag behöver vila, fundera ,komma ifatt..men finns ingen tid, bara press, stress o övervakande..

Nu vill jag mysa med min Robin, som jag älskar så! Lämna mej inte hjärtat. Du är allt:)

PUss