13 år
fick vi med dig, vår vackra vän.
Jag minns första kvällen du var hos oss, som igår. Du var så liten , och kudden du låg på så stor.
Du somnade tryggt precis som om du alltid bott där.
Så var det resten av ditt liv, du var alltid trygg och stabil. En att lita på. Aldrig skulle du bita eller ens få oss att tro att du skulle göra det.
Jag gick valpkurs med dig, lydnad, spår och agility. Du var en otrolig sökare, du kunde nosa upp det mest otroliga saker! Lydnaden gick så där, du ville ju ha nosen i marken hela tiden, men på agilitybanan var du lydigare än nån annan. Du skällde av glädje varje gång vi körde ett pass, positiv och arbetglad, jämt!
Du fick alltid beröm för hur fin du var, och enda in i sista stund trodde folk du var yngre än du var, vackra vän!
Svansen, den svansen, den viftade jämt och ständigt, slog i ben och skåp. Du var alltid glad!
Päls mjuk som silke, stor blöt nos som alltid skulle putta på en när man slutade klappa dig för en sekund! Dina vackra tassar som var prickiga när du var klippt.
Åren går, nosen blir grå, men du var lika pigg och rörlig för det!
Men åldern tar ju till sist ut sin rätt, och sista gången vi sågs orkade du inte ens komma och hälsa. Den så alltid rörliga svansen var helt stilla. Du hade magrat och ville inte äta mer.
Du ville sova hela tiden, och igår hostade du till. Blod.
Beslutet kunde inte varit annorlunda.
Emelie, som var din allra bästa vän var vid din sida till sista andetaget, jag tror det betydde mest för dig.
Du somnade lugnt och stilla och med värdighet.
Tack för 13 underbara år, Zocken!
Vi kommer sakna dig mer än du kan förstå.
Du föddes med blåa framtassar, som för alltid har satt spår i våra hjärtan. Spår av glädje, vänskap och kärlek,
Vila i Frid, Zome Blue Zock!
+ 24/11-08
*Älskar*
Jag minns första kvällen du var hos oss, som igår. Du var så liten , och kudden du låg på så stor.
Du somnade tryggt precis som om du alltid bott där.
Så var det resten av ditt liv, du var alltid trygg och stabil. En att lita på. Aldrig skulle du bita eller ens få oss att tro att du skulle göra det.
Jag gick valpkurs med dig, lydnad, spår och agility. Du var en otrolig sökare, du kunde nosa upp det mest otroliga saker! Lydnaden gick så där, du ville ju ha nosen i marken hela tiden, men på agilitybanan var du lydigare än nån annan. Du skällde av glädje varje gång vi körde ett pass, positiv och arbetglad, jämt!
Du fick alltid beröm för hur fin du var, och enda in i sista stund trodde folk du var yngre än du var, vackra vän!
Svansen, den svansen, den viftade jämt och ständigt, slog i ben och skåp. Du var alltid glad!
Päls mjuk som silke, stor blöt nos som alltid skulle putta på en när man slutade klappa dig för en sekund! Dina vackra tassar som var prickiga när du var klippt.
Åren går, nosen blir grå, men du var lika pigg och rörlig för det!
Men åldern tar ju till sist ut sin rätt, och sista gången vi sågs orkade du inte ens komma och hälsa. Den så alltid rörliga svansen var helt stilla. Du hade magrat och ville inte äta mer.
Du ville sova hela tiden, och igår hostade du till. Blod.
Beslutet kunde inte varit annorlunda.
Emelie, som var din allra bästa vän var vid din sida till sista andetaget, jag tror det betydde mest för dig.
Du somnade lugnt och stilla och med värdighet.
Tack för 13 underbara år, Zocken!
Vi kommer sakna dig mer än du kan förstå.
Du föddes med blåa framtassar, som för alltid har satt spår i våra hjärtan. Spår av glädje, vänskap och kärlek,
Vila i Frid, Zome Blue Zock!
+ 24/11-08
*Älskar*
Kommentarer
Postat av: jannike
RIP...sötnöt
Postat av: Carro
Sötnos ! Det är så jobbigt när vovvarna går bort..(två har jag "hunnit" med) saknar fortfarande vår labrador...men men..så är det!
Postat av: Anonym
Ush, Inte roligt!
Man fäster sig så vid sötnosarna..
Det e delvis det som får en att tvivla på att skaffa vovve igen!
RIP, söta du!
Kram på dig Josse!
Postat av: Henrik Olsson Olsson
Det gör ont att säga farväl :(
Postat av: jannike
kommer snart bilder, ska bara orka ta dem också;) så lerigt och äckligt nu bara
Postat av: jane
åh han gick ju på agility med zingo! =) beklagar josse, jobbigt när ens hund dör. Zingo lever fortf men bor hos Miches mamma eftersom Leon är allergisk. Hon är numera tjock & bortskämd med festmåltider! =) kram på dig!
Trackback
