Dinkan

idag jobbade jag bara halv dag, var tvungen att sticka in till Malmö och ta blodprov. Trodde jag. jag skulle vara där imorrn, inte NÄSTA TORSDAG som jag trodde, märkte jag när jag satt i väntrummet såklart..då såg jag att det stod 10 januari..kul..och jag kan ju inte ta ledigt ifrån jobbet imorrn oxå, plus att jag skulle tagit proverna en vecka före, så jag fick skjuta upp tiden..igen..

Var iaf och snackade av mig idag. Släppte en massa som jag gått och tänkt på, speciellt med Pagge. Jag har funderat mk på varför jag blir så in i helvetes lessen i mellanåt, det bara sköljer över mig. Jag kan ju inte ha bearbetat något om jag får såna sjuka fall av sorg. Men efter idag inser jag vad det är.

Jag fick inte säga adjö på det viset som jag hade behövt, jag hade behövt se honom gå till den där dörren, där han skulle få somna in. Jag hade inte behövt se det, men iaf fått följa honom dit, vara hos honom den sista steget på vägen, både för hans och min skull. Jag blev bortsliten från honom, utan att jag hade kraft att orka stanna kvar. jag vet att det var menat väl, men jag hade behöv stanna. Jag ångrar detta idag, och jag har fått i uppgift att försöka sätta mig in i hur jag velat känna det, om det gått till på mitt sätt.  jag har ändå kommit en lång vägi mitt sorgearbete, dessutom har jag fått vara med om att en häst avlivades, och det var nyttigt, även om det var jobbigt. För då kunde en del av mig ta förväl, för nu hade jag sett hur dte gick till..Konstigt jag vet..men det är en känsla.

Sen är där en häst i stallet, som påminner om honom nåt ENORMT, och ibland får jag en microsekund av inbillning, att det är pagge..rätt smärtsamt faktiskt..Men jag vet ju att det r en helt annan, men önsketänkandet finns ju där, och sätter fnurr i hjärnan, eller hjärtat,,

Jag grät mkt idag när jag hade min timme, och känner mig känslomässigt tömd..men det är bra. För jag måste släppa "jag är alltid perfekt och glad masken nu. det är okej att inte alltid vara tillags och duktig. Jag har ont inuti av många orsaker, som jag helst inte vill skriva ut, men jag är på väg att ge mig själv lite creed, av mig själv. men fan va svårt det är.

Annars känner jag mig jävligt stadig, jag har hittat hem i arbetslivet, nu föstår jag att folk orkar kämpa för det dom vill, jag som aldrig förstått innan. men nu vet jag hur det är, villman nått, kämpar man med en glöd som kallas duga!Kärlekslivet är ju oxå väldigt bra, även om det fanns en sväng för några dagar sen, men det redes ut. Överdrivna reaktiner och antaganden kan leda till sånt här.Jag är glad att man kan dyka djupare ibland, och inte se allt svart eller vitt.

På fredag ska lilla kissen min kastreras..usch,orolig! Men skönt för henne, för oss och för grannarna..hehe..

Ska lämna henne på min frukostrast, sen hämta henne när jag slutar. Sen ska jag iväg o kolla ögonen, äntligen=)Får se om man behöver brills då

I helgen ska julpyntet ner, och städas ordentligt här. Tänkte hälsa på pappsen oxå kanske.

Japp, det var allt för mig!

=)