Dinkan

Haven't really ever found a place that I call home
I never stick around quite long enough to make it
//
But if my life is for rent and I don't lean to buy
Well I deserve nothing more than I get
Cos nothing I have is truly mine

I've always thought
that I would love to live by the sea
To travel the world alone
and live my life more simply
I have no idea what's happened to that dream
Cos there's really nothing left here to stop me


While my heart is a shield and I won't let it down
While I am so afraid to fail so I won't even try
Well how can I say I'm alive ?



Så känns det..Vad har jag som är mitt?..

Konstigt egentligen..Att saker kan förändras så drastiskt..Utan att man märker det..Alla förändras vi av allt vi tar in under våra liv, varje dag ser vi eller hör vi något som kommer prägla oss senare..Kanske inte just i den sekunden som det landar i våra hjärnor, eller oftast, våra hjärtan. Men det finns där..

Jag har gått mkt framåt i mitt arbete med att bli Hel. Har varit på samtal en gång i veckan nu senaste veckorna. Jag har gjort framsteg, och då är det lika bra att köra stenhårt. Så varje måndag har jag suttit och ventilerat, gråtit, insett och reflekterat. Jag är värd mer än jag tror. Jag måste sluta svika mig själv i allt jag gör. För svika är just vad jag gör. men nu har jag börjat inse att det inte gör mig nåt gott att straffa mig själv, på diverse sätt.

Jag känner mig rätt förvirrad just nu, men det är tydligen inte så konstigt. Jag börjar bli vuxen, och det gör att jag har börjat ställa krav på mitt liv. Inte alltid lätt att förändras. Jag faller många gånger tillbax till hjälplösa Josse igen. Tonårsjosse, som finns kvar, eftersom jag aldrig fått vara tonåring, utan tvingades växa upp och ta ansvar för tidigt pga skilsmässan.

Men nu e jag för fan en Kvinna. Jag gör mina val, jag styr mitt liv, inte mitt barnsliga Jag.

Jag har satt vissa mål, och principer som jag inte ska svika nu. Känns bra faktiskt.

Fast livet runt omkring mig är ganska rörigt nu, och det känns som det finns inget jag kan göra, mer än att bara vara mig själv, och finna mig själv ännu mer, så går det framåt.

Jag kan inte leva i min perfekta drömvärld, för den finns inte. Inse att så här e livet. men i slutändan så har jag tagit tag i den enda som kommer vara med mig hela mitt liv. Min egna själ. Och det känns tryggt, just nu.

Jag tänker inte ge upp på mig själv, sen vart jag hamnar orkar jag inte tänka på just nu. Tack för ni lyssnade!