Manusförfattare, eller?

"Jaha, nu kommer han att komma hem till sin fru som säjjer att hon är med barn nu när han fått reda på att han är steril."
"Han kommer be henne att fara åt helsike"
"Nu kommer han komma på att han vill ha barnet ändå och då kommer hon ha gjort abort, och säg  att det var ändå inte ditt barn"
"Nu kommer hon som inte kunde bli med barn enligt läkarna som adopterat ett bar i tron om detta, bli med barn ändå"
"nu kommer mamman till barnet komma och vilja ha sitt barn tillbaka"
"Nu kommer mamman inse att hon inte kan ta hand om sitt barn och bestämma sig för att adoptera bort det iaf"
Osv osv..
är man manusförfattaren till denna filmen? har jag skrivit den under en lång fylla?
Eller var denna filmen bara helt enkelt fruktansvärt förutsägbar?

Jag tror jag skrivit skiten!
Söt var den ändå, dom har ju en tendens att vara det ändå, dom där smöriga romantiska mirakelfilmerna från 90-talet..hehe..mysig förmiddag och sitta och gissa vad som skulle hända sen;)

Idag jobbade man som vanligt skitlite, fast det räcker med tanke på hur otroligt slitande effekt det har på kroppen, och en viss för ruttnande effekt det har på hjärnan. jag förstår verkligen nu hur man tillsist blir en sur,sliten gammal kärring som går runt och muttrar svordomar över världen medans hon sveper sin mopp över ett golv, som efter femsekunder kommer se likadant ut, eftersom folk är stora svin! NI SER, jisses, jag är på god väg..

Köpte bullar och åkte hem för att bjuda min sjuka mamma på frukost. Sen skrev jag ihop två ansökningar till två heltidsjobb, varav det ena är ett verkligt drömjobb för min del..Man kan ju alltid hoppas*håller tummarna hårt hårt* det andra är ett heltidsjobb det också, men av en mer praktisk natur, allså bara för att få in pengar till boet..sen kollade jag på den oootroooligt spännande filmen..

Duktig har jag varit iaf, som skickat tre ansökningar på två dagar! Börjar komma in i arbetssökar flowet igen..tro fan det..på tiden att jag försöker bryta denna onda cirkeln!Aldrig städjobb igen, jag mpåste verkligen försöka att hålla mig ifrån träsket, man fastnar så lätt, och jag är rädd, att snart är hjärnan så död att man inte bryr sig om ifall man får gå och sopa hela livet, nää..fyyyy,,,,

Nu sitter jag och kollar recept..måste laga nått gott idag känner jag...Ååhh..längtar tills vi har ett eget kök!=)

*hungrig*
Snart kommer gullet hem...nu minsann!=)

Puss på er alla!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0