Dinkan

Ångesten sliter i mig idag, hade en jävla pissdag igår, så det är väl sviterna efter den. har ju mkt att se framémot, nytt jobb på Måndag, där jag redan är omtyckt,lägenheten veckan efter, och kärleken mellan mig och Robin är ju fortfarande underbar.

Tyvärr är dte väl förändringar som gör att jag blir så panikslagen, och en del svartsjuka just nu, fattar inte vart den kommit från helt plötsligt. Men samtidigt kan jag inte svälja den, och jag bygger upp scener och uppspel i min skalle som är så sjuka. Om jag nu ska analysera själv (vilket jag sääällan gör) så tror jag att allt känns för bra, jag har blivit förd bakom ljuset förut, och saker har visat sig vara skit bakom den där fasaden. och så bra som det är nu, vilken monster väntar då bakom kulisserna?För att ta ett stort bett av mitt hjärta och spotta ut det i publiken. En publik som hela tidne visste det jag inte visste. Varit där. men måste jag vara där i mitt huvud igen, när det inte alls är samma situation, eller person? En person som inte förtjänar att känna av detta..



Jag önskar bara att jag kunde bli normal, att jag kunde vara en flickvän som bara levde, inte var så jävla rädd och störd då och då. Visst, jag har blivit bättre, men tillräckligt bra för att inte förstöra mitt förhållande?

och det hjälper inte med att man har sömnproblem, och störda drömmar. vad e dte med stockholm??Jag ska aldrig åka dit iaf, verkar inte bra:::S

Pisshöstdepp, jag som trodde jag hade ett grepp om dej, tji fick jag.