Dinkan

Att renovera en lägenhet var verkligen ett större projekt än vi någonsin kunnat ana. Det har medfört först Glädje och Energi, för att sedan gå över i Frustration och en del Gräl. Men nu börjar det arta sig, kanske kan vi flytta nästa helg. Köket och sovrummet är iaf klara nu!=)Fina blev dom! Bilder kommer senare, för jag orkar inte leta upp dom på datorn..Längart tills vi kan flytta in och få ett Hem!

Annars trivs jag bra på nya jobbet. Barnen är otroligt söta, och arbetskamraterna är jättetrevliga. Man är uppskattad, äntligen=) Har jobbat en massa nu, känns bra. Tyvärr går dte ju maginfluensa, och jag med min spyfobi känner en viss panik bubbla upp. Men det kanske är nyttigt för mig. Dom säger ju att för att övervinna sina rädslor ska man se dom i vitögat. Jobbigt är det dock, då jag hela tiden går runt och tror att jag ska få det, är lite hypokndriker där, när det gäller magsjukor. Rädslan bottnar dock i att jag inte vill vara äcklig inför någon. Måste vara Perfekt och Duktig. Tänk om jag skulle kräkas inför nån. Fy fasen.

Saknaden efter gamla hästen är extra stor nu. Gråtit en del och saknat honom. Hade ett bråk med Robin, exakt samma dag som jag mådde extra skit såklart. Körde då ut med bilen och grät och grät. Trodde att jag skulle gå sönder. Kändes som jag skulle rasa ihop. Men efter en stund lugnade det sig och jag kände mig lättad. Skönt och få ut sorgen. Dessutom blev allt bra med Robin igen, vilket betyder mest för mig. Älskar ju honom, han är mitt Allt.

Men hästarna är saknade i mitt liv. Börjar känna det nu, jag måste ha det i min tillvaro. Det gör att jag känner mig duktig, jag känner att jag har en känsla för dessa fantastiska djur. Jag var i en väns stall idag, som även har varit mitt och Pagges stall en gång i tiden. När jag var i stallet, i närheten av hästar och stallkattor kände jag ett otroligt lugn, och en lyckokänsla som inte går att beskriva. Det är Hemma för mig. Jag satt och tittade på när tjejerna red, och jag njöt. Jag längtade upp på hästryggen, levde mig in i hästarnas rörelser, och funderade på hur jag skulle ridit om jag satt på just den hästen. Jag satt där länge, trots att jag inte ätit frukost och frös. För jag kände mig så Hemma och Lycklig. Nu känns drömmen om min egna häst för långt borta. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra, för jag vill inte vara utan denna del i mitt liv. Jag Andades hästar förr, och kommer alltid göra det.

Sen finns dte folk som tar sig på att skaffa häst, utan kunskap och utan pengar. En problem häst dessutom. bryr sig inte, bara låter hästen stå och skrota. Nä, en spark därbak och fram borde såna folk få! Fick min känsla i magen, min "jag måste rädda" känsla att bubbla upp, men jag har ju inte pengar, och måste därför låta det gå. Min tur kommer.

Satt och kollade igenom mina bilder på hästarna i mitt liv, och längatr tillbax till den känslan. En dag ska jag få känna den igen.





Saknar Er!